Fakta om engelska språket
Lite övergripande fakta om engelska språket.
Engelska
Bortåt 300 miljoner människor har engelska som modersmål. På de brittiska öarna talas engelska av praktiskt taget hela befolkningen, ca 60 miljoner människor. Fortfarande lever dock de gamla keltiska språken kvar: kymriska i Wales, gälliska i Skottland och iriska på Irland. Antalet personer, som talar enbart dessa språk, är emellertid litet och blir snabbt mindre.
I USA talas engelska av de allra flesta av landets dryga 200 miljoner invånare.
Av Kanadas 20 miljoner människor har drygt 60% engelska som modersmål och resterande talar franska.
I Australien och på Nya Zeeland talar 15 miljoner människor engelska.
Utöver de som har engelska som modersmål så används engelska som ett andra språk av ett stort antal människor i världen. Detta gäller framför allt de tidigare brittiska kolonierna i Afrika och Indien, där engelskan utgör ett meddelelsemedel för människor med vitt skilda dialekter och språk.
Förklaringen till att engelskan blivit ett världsspråkligger främst i den politiska makt och det ekonomiska och kulturella inflytande, som Storbritannien och USA utvecklat och fortfarande utvecklar.
Det är anledningen till att engelska i vårt land liksom i andra länder studeras i skolorna. Genom dessa studier blir ytterligare miljoner människor i stånd att använda engelskan som ett hjälpspråk. De får därmed också tillgång till de anglosachsiska ländernas rika utbud på tidningar, tidskrifter, film, vetenskapliga litteratur och skönlitteratur.
Engelska språkets historia
Den romerske fältherren Julius Caesar landsteg år 55 f Kr med en här på Englands kust. Landet beboddes då av kelter, vilkas språk fortfarande är bevarat i vissa trakter av Wales, Skottland och Irland. Från år 43 e Kr fram till år 410 var England en romersk provins. Sedan romarna lämnat landet, invaderades det från omkring år 450 av angler, sachsare och jutar, vilka kom från nordvästra Tyskland och södra Danmark.
I slutet av 700-talet började nordiska vikingar hemsöka England och ta för sig allt större delar av landet. Vikingarnas härjningståg pågick under ett par hundra år och slutade med att den danske kungen Knut den Store blev kung över hela England år 1014 och regerade till år 1035.
En ny invasion skedde år 1066. Den normandiske hertingen William, kallad the Conqueror (Erövraren), lade efter sin seger i slaget vid Hastings snabbt under sig hela England.
Kärnan i det engelska språket utgörs av de germanska anglernas, sachsarnas och jutarnas språk, varför, varför engelskan räknas till de germanska språken. Men efter den normandiska erövringen blev det franska inflytandet mycket starkt - franskan var under tre århundraden överklassens och förvaltningens språk - och en mängd franska ord upptogs i språket. Därvid behöll man de germanska benämningarna på alldagliga ting, medan mindre vanliga begrepp gavs franska benämningar. Som exempel kan nämnas, att djurnamnen ox, calf, sheep, swine, deer är germanska ord, medan beteckningarna för köttet av dessa djur är franska: beef veal, mutton, pork, bacon, venison. Engelskan har senare även upptagit mängder av ord från andra språk, särskilt latinet.
Som en följd av dessa förhållanden är engelska språket oerhört rikt på ord. Denna rikedom på ord gör, att det är nästan omöjligt för en engelskstuderande att lära sig behärska alla de ord som man träffar på.
En annan svårighet är den bristande överensstämmelsen mellan stavning och uttal. Stavningen är praktiskt taget oförändrad sedan 1500-talet, medan uttalet förändrats avsevärt. Utmärkande för det engelska språket är å andra sidan, att det har ett mycket formsystem jämfört med till exempel tyskan eller franskan. I detta avseende är engelskan och svenskan ganska lika. Därför visar det sig som regel vara ganska lätt för en svensk att uttrycka sig även med rätt begränsade kunskaper i engelska.
|
Linjär visning
